uppställd enligt följande:

1.Bakgrund

2.Nuläge

3.Strategi / Avelsstruktur

4.Målsättning/Framtid

5.Avelspolicy

6.Bilagor

7.Loggbok

8.Litteratur om Japanese Chin.

RAS

BAKGRUND

Japanese chin är en av de många trubbnosiga raser som har sitt ursprung i Asien. Rasen omnämns först under 700-talet, då i Korea. Man tror också att de ägdes av kejsarfamiljerna i Kina och Japan.

Vi kan i alla händelser slå fast att japanesen är en mycket gammal ras från Orienten.

Även när den kommer till Europa på 1800-talet kom den att omhuldas av framför allt det engelska kungahuset. Drottning Viktoria hade ett par japaneser och den dansk-födda engelska drottningen Alexandra hade 26 stycken.

1919 visas de första svenskfödda japaneserna i Sverige. Den mest kända uppfödaren av japanese blev så småningom Aina Rossander, annars mest känd för sina pekingeser. På 1940-talet grasserade valpsjukan och hela den svenska japanesestammen dog ut.

Inte förrän på 1960-talet får rasen en ny start. Man importerar då flera hundar från England. Under1970-talet importeras även hundar från USA och även japanska blodslinjer används.

I Skandinavien har denna lilla älskliga ras aldrig tillhört de populäraste dvärghundsraserna. Som mest har det registrerats kring 100 valpar per år. Det har kontinuerligt importerats hundar från England, USA och indirekt har också japanska blodslinjer kommit in. Det har hela tiden funnits många obesläktade blodslinjer Rasen hade således redan från början stor genetisk variation och har det fortfarande.

Japanesen är en ras som kan bli mycket gammal, som mest 17 år i Sverige, men vanligast kring 14 år. Den upplevs av ägare och uppfödare som på det hela taget frisk och problemfri. Den har inga rasbundna allvarliga sjukdomar.

NULÄGE

Rasens senaste standard har varit ett livligt diskussionsämne sedan många år och rasklubben har nu beslutat att göra något mera konstruktivt.

Följande punkter i standarden diskuterades på den välbesökta rasträffen vid klubbens 30-årsjubileum den 23.8.2004:

Ögonen: Det speciella japanese chin-uttrycket med lite vitt i ögonvrån – ”the look of astonishment” försvann ur vår senaste rasstandard. I tidigare standarder har det alltid hetat att detta uttryck ”must on no account be lost”. Så vad har hänt med standarden? Dessa ögon är det som skiljer japanesen från alla andra raser. Vi har nu fått tillgång till ”Illustrated breed standards” utgiven av den Japanska Kennelklubben 1998. I sina egna illustrationer visar här rasens hemland japaneser som alla har tydligt vitt i ögonvrån. (se illustration). Det är rasklubbens största fråga just nu att få tillbaka detta in i standardtexten igen.

Öronen: Standarden säger:”Öronen skall vara långa, trekantiga, hängande och täckta av långt pälshår”. Nej, öronen skall verkligen inte vara långa på japanesen, den är ingen spaniel. Öronen har alltid helt riktigt beskrivits som ”small and triangular”,vilket också framgår av den Japanska Kennelklubbens illustration (se denna). Det är behängen på öronen som ger en illusion av långa öron. Detta måste vara någon typ av översättningsfel.

Storlek: I den senaste standarden sänktes mankhöjden på japanese chin från 30 till 25 cm. 5 cm skulle vara en ansenlig sänkning även på en stor ras och på en liten ras är den naturligtvis ännu mer drastisk. Detta har inte varit till gagn för rasen. Det är väldigt svårt att krympa en dvärghund ytterligare utan att förlora viktiga kvalitéer och eventuellt får man också offra något på sundheten. Litenhet i sig är ingen kvalité om man inte också uppfyller standarden i övrigt. Här är det olyckligt för oss att vi har Japan som ursprungsland. Där har japanesen av tradition snarast betraktats som ett vackert föremål och inte som någonting som skall gå på sina ben.

Rörelser: Japanesen har en gångart som den är helt ensam om. Den skall röra sig med högt lyftade raka framben och mycket påskjut bak eller som den engelska standarden uttrycker det:”stylish, straight in movement, lifting the feet high when in motion”. Detta blir tillsamman en mycket vägvinnande och synnerligen elegant gångart. Japanesen skall ge ett intryck av att ”flyta” fram.

Dessa rastypiska rörelser blir alltmer sällsynta. Det är dessvärre inte ovanligt att domare som är mindre bekanta med rasen dessutom slår ner på dem och i stället premierar hundar som rör sig mer ”normalt”.

Den nuvarande standardtexten inskränker sig till att säga ”Rörelserna skall vara eleganta, lätta och stolta”.

Rasklubben bildades för 30 år sedan, men våren 2004 skickade vi för första gången i rasens historia efter sjukdomsstatistik från försäkringsbolagen.

Svar inkom från Agria, Folksam och Sveland.

Agrias statistik omfattade åren 1995-2003, övriga något kortare (se bilaga Agria).

Trots sitt trubbiga utseende är förlossningskomplikationer nästan okänt hos japanesen.

Agria hade endast 2 fall av kejsarsnitt mellan 1995 och 2003. Mycket få ögonskador, två per år om man slår ut det på nio år och då ytliga hornhinnesår, vilket är lätt till om man är plattnäst. Inga andra allvarliga ögonproblem.

Det som ligger tyngst i skadestatistiken är hjärtåkommor. Då är här medräknat allt hjärtrelaterat. Här slår det lite orättvist, eftersom japanesen blir så gammal och det är vår uppfattning att hjärtproblemen kommer sent.

Vi har bett Agria återkomma med åldersstruktur på detta. Agria har precis börjat med denna typ av differentierade undersökningar Man kommer att börja med numerärt stora raser och gå nedåt. Vi får alltså vänta ett tag innan vi kan få detta bekräftat.

Den stora negativa nyheten var annars att det kommit in ett fåtal diskbråck i rasen. Detta är fullständigt nytt för oss. Vilka dessa hundar är har inte gått att fastställa.

Japanesen skall vara en högställd kvadratisk hund och borde inte vara disponerad för detta. Det brukar ju drabba raser med korta ben och lång rygg.

STRATEGI/AVELSSTRUKTUR

Rasklubben vill främja en långsiktig, målinriktad och hållbar avel som leder till exteriört fullgoda japanese chin med goda förutsättningar för ett långt liv utan hälsostörningar och med bibehållandet av en rastypisk mentalitet. Rasens utveckling grundas på uppfödarnas hållbara val av avelsdjur. Genetisk variation är nödvändig för att rasen skall kunna motstå sjukdomar och leva upp till de krav som ställs i dag. Med hållbar menas, att valet ej leder till brister avseende hälsa, mentalitet och funktion eller utarmar rasen på genetisk variation.

Rasklubben rekommenderar att tikar inte går i aveln före 2 års ålder och inte senare än 7 års ålder och rekommenderar högst 4 kullar per tik.

Enligt SKK finns det i dag mellan 800 och 1000 registrerade levande japanese chin. Hälften av dessa är över 7 år och används sålunda inte i aveln. Den andra hälften ägs i många fall av ägare som inte är intresserade av avel utan som bara har japanesen som sällskapshund. Detta gör att den totala avelsbasen inte är så stor och urvalet av avelsdjur är därför begränsat.

2003 föddes det 83 valpar fördelade på 27 kullar (=i genomsnitt 3 valpar per kull).

Den effektiva avelsbasen på japanese chin 1998-2003 är beräknad på 138 kullar med 345 valpar. Den utnyttjade avelsbasen är 91 individer och den tillgängliga avelsbasen är 61 individer.

Endast svensk-födda japaneser är medräknade. Att den utnyttjade avelsbasen är större än den tillgängliga beror på, att vi har många icke svensk-födda hundar i rasen.(Se bilaga Avelsstruktur). Detta skall emellertid inte tas som intäkt för att vi är beroende av avelsarbetet i andra länder. Dom flesta importerna är norska och stammar oftast från gamla svenska, väl beprövade linjer. Det är därmed att ses som en förlängning av vårt eget avelsarbete och är således inget problem.

Inavelskofficienten i rasen skall helst ligga under 2,5%. I vår ras var den följande: År 2001 var den 3,9%, 2002 4,4% och 2003 4,5%. Den önskade procentsatsen när det gäller en enskild kull är 6.25%.(Samtliga uppgifter här och nedan från SKK:s rasdata respektive Genetica Lathunden, se bilagor).

MÅLSÄTTNING/FRAMTID

1. Komma tillrätta med rasstandardens skrivning:

Vi enades därför under detta klubbmöte om att via SKK:s standardkommitté kontakta FCI angående ovannämnda oklarheter i standarden.

Vår nuvarande standard tycks vara en till missförstånd gränsande förenkling, där mycket av det rastypiska tagits bort.

Vårt största problem i rasen när det gäller exteriören är därför att japanesen går mot en alltmer utslätad allroundmodell.

Sedan vi fick den nya lägre mankhöjden har lågställda japaneser, oftast i kombination med en lång rygg, blivit allt vanligare. Då har man onekligen lyckats pressa sig ner till den önskade mankhöjden, men samtidigt fullständigt tappat rastypen. Vi vill arbeta för att få tillbaka den rätta kvadratiska modellen på japanesen, vilket också torde begränsa risken för att få individer med diskbråck.

Vi vill också få upp storleken på japanesen till vår tidigare storlek 28-30 cm för att främja japanesens hälsa. Vi kan därmed bibehålla våra lätta valpningar. Vi får troligen också mindre problem med hjärtfel; allt på en större japanese är större, andningsvägar, näsborrar etc.

Vi får som helhet en sundare hund och japanesen kommer även i framtiden att vara en frisk hund.

Källa: Standard för Japanese Chin FCI nr 206. Originalstandard 1987. SKK:s Standardkommittée 1997-12-02.

Illustrated Breed Standards. Japan Kennel Club 1998.

2. Eliminera diskbråck i rasen:

Vid rasträffen den 23 augusti i år bestämde vi, att diskbråcken är det som bekymrar oss mest inför framtiden och vi vill arbeta för att de försvinner innan de hinner bli ett problem i rasen.

Hundar med diskbråck får inte gå i avel.

Rasklubben avser att göra en hälsoenkät inom 3 år och därefter kontinuerligt var 3:e år.

Klubben bör även skicka efter statistik från försäkringsbolagen vart 3:e år.

3. Få ner inavelsprocenten:

Klubben avser att arbeta för att få ner inavelskoefficienten till 3,5% till 2010 och till 2,5% till 2015.

Klubben avser även i fortsättningen att förankra avelsstrategin vid uppfödarmöten årligen.

Faktaunderlag skall kontinuerligt tas fram från SKK:s Rasdata och Genetica Lathunden.

Avelsrådet kan kontaktas för beräkning av inavelskoefficient innan tänkt parning.

AVELSPOLICY

Arbeta aktivt för rasens bevarande och utveckling i Sverige i samarbete med andra uppfödare och rasklubbens intentioner.

Följer SKK;s grundregler och avelspolicy.

Ägare till aveltik/hane har innan parning noga definierat och prioriterat de positiva effekter planerad kombination kan ha för rasen.

6. BILAGOR

1. Rasdokument

2. Standard för japanese chin

3. Breed Standards s.10. Ur Illustrated Breed Standards. Utg. Av japanska kennelklubben 1998

LOGGBOK

Hälsoenkät utskickad till samtliga medlemmar 2002, redovisad i Japanese Chin-

Nytt 2004.

Försäkringsstatistik efterskickad från Agria, Folksam och Sveland 2004.

Vid vårt största uppfödarmöte någonsin vid klubbens 30-årsjubileum den 23 augusti 2004 i Ramkvilla förankrade vi Rasdokumentet. Inga invändningar och inget upplevdes som kontroversiellt.

Litteratur om Japanese Chin:

Alexander, Claude V, Japanese Chin. Neptune City. 1990.

Collier, V W F, Dogs of China and Japan in nature and art. London. 1924.

Cross Stern, Pamela & Mather, Tom, The complete japanese chin. Lydney. 1997.

Japan Kennel Club, Illustrated Breed Standards. Tokyo 1998.

Legl-Jacobson, Elisabeth, Japanese Chin. Göteborg 1982.

Legl-Jacobson, Elisabeth, The Japanese Dog from the land of the rising sun. Loveland 2002.